I fredags beställde jag några avelsägg från Fru Laurin.
Jag köpte 3st ägg av rasen Spanier som värper helt vita ägg. Jag tycker de hönsen är så fina! På 3 st ägg hoppas jag det blir en höna i alla fall.
Hönsrasen Spanier. Bilden lånad med tillåtelse av Fru Laurin
De skickades igår med posten och redan idag på förmiddagen kunde jag hämta paketet. Äggen var väl packade och alla såg hela ut när jag lyste dem med vår ägglampa. Medskickat var också en bra instruktionslapp om vad man ska tänka på för att få så bra kläckresultat som möjligt.
Isbar värper grönfärgade ägg, beställde 3st ägg av dem med. Jag köpte ägg från den höna som kallas blåfärgad. Hönan kallas alltså blåfärgad och värper gröna ägg.
Och så 4st ägg av rasen vetefärgad Maran. Så har jag tagit 3st ägg från mina egna Sussexhöns för att lägga i äggkläckaren.
Jag köpte de här raserna dels för att få ägg i fler färger. Det ser så himla fint ut i äggkartongerna och det är roligt med lite olika raser och färger på hönsen. Och inte behöver man måla påskäggen längre med ägg som är så fina helt naturligt. Nu ska de få vila tills i morgon.
Anders, som har bloggen http://www.fstvs.se/, berättade för mig i går att äggen behöver vila för att äggsnodden som håller gulan på plats ska få sträcka ut sig, så allt hamnar på plats efter den omskakande färden med posten.
Hönsraserna är väldigt olika i temperamenten. De bruna Lohman, är väldigt lugna. De är framavlade för att också vara lugna, förutom att de ska värpa ett ägg nästan varje dag. De är då lättare att hantera i de stora hönserierna. Skulle de vara flaxiga och lättskrämda skulle det bli kaos när man går in för att se till 3000 lösgående höns som börjar flaxa och fara runt. Samt att lugna höns inte gör av med så mycket energi, vilket betyder mindre foderkostnad. De är lätta att ha att göra med och lite nyfikna. Rymmer de är de inte alls svåra att fånga.
Från höger: Gröna ägg från Isbar, sedan mörkt bruna från Maran, efter dem de aningen ljusare bruna äggen från Brun Lohman, krämfärgade ägg från Sussex, efter dem vita från Spanier och sist det ensamma vita från vår vita Lohman.
Sussexhönsen är mer livliga jämfört med Lohman. En Lohman kan man ha under armen, klämma åt lite och bära så. Sussex är så starka, bär man dem under armen, sätter de en fot i midjan, gör ett avstamp, lyckas få fram vingarna så de kan flaxa, kacklar och skriker så tuppen kommer farande, sen är de iväg och lösa på nya äventyr.. Lohman kommer inte ens på tanken att försöka. Fånga en Sussex kan vara mer besvärligt. Men de är roliga i och med att de är lite mer självständiga och gör lite som de vill. Nyfikna är de också, de är de första att komma farande till trappen för att se om de kan få lite extra mat när vi visslar på dem.
Ha det bra!
ivartland 