För lite drygt en vecka sedan lämnade jag hönsen lösa ute själva någon halvtimma. När jag kom tillbaka ut var det oro bland hönsen. Jag lockade in dem med lite mat och upptäckte att en sussexhöna och två bruna lohman saknades. Lohman brukar vara sena hem. När de går lösa på tomten och det är dags för dem att gå in, så visslar jag på dem och de allra flesta kommer springandes och följer snällt med in i hönshuset. Men det är alltid tre, fyra lohman som är sena. De kommer när de andra redan gått in och jag på väg för att leta efter dem. ”Har vi gått in eller?”, ser de ut att fråga.
Om de inte kommer så hittar jag dem oftast här, de letar både havre och småkryp i halmbalarna. När de står med huvudet nere i halmen hör de inget alls. Snabbmat för alla möjliga rovdjur om de skulle komma förbi och se dem så här.
Men nu saknades en sussex och de är aldrig sena hem, de brukar vara först i matbyttan istället. Så jag tog Molly och började leta runt hönshuset. Bara några meter från huset, i snåren hittade jag en massa fjädrar och lite längre bort låg sussexhönan med halsen uppriven. Stendöd så klart. De två lohman hittade Molly under trädgårdsboden, de hade gömt sig där, när allt började bli otäckt. Toppen med en hund som kan leta reda på bortsprungna hönor!
En hök skulle nog inte tagit hönan i snåret och de börjar hacka och äta på hönan på ryggen direkt. En räv skulle huggit hönan över ryggen och tagit med sig henne för att äta den längre bort från huset. Mården biter i halsen på sina byten och är inte lika stark som räven så att den kan bära iväg på hönan och den här hönan låg ju kvar precis intill där den blivit tagen. Ja, jag gissar på mård igen.
Mården hade varit tillbaka några nätter senare och även den här hade försökt ta sig in genom fönstret på hönshuset. En massa isolering var bortrivet och en massa klomärken syns på väggen runt fönstret, precis som förra året. Jag kan ta att rovdjur tar en höna om jag är dum nog att ha dem lösa ute. ( hönorna är säkert av en annan åsikt) Där kommer de och får syn på en massa tjocka, smarriga höns som inte ens kan flyga. Klart de tar en höna. Men när de försöker bryta sig in i hönshuset, nej, där går gränsen! Fällorna gillrades såklart. Efter ytterligare några nätter så hade den varit tillbaka och ätit från köttet i fällan från utsidan. Precis som förra årets angrepp. Jag har nu bundit fast köttet mitt i fällan och lagt brädor över så förhoppningsvis når den inte köttet utifrån nu.
Förra årets följetong om mården:
Att fånga en hönsmördare eller inte

































