ivartland

Tuppen Juan av rasen Spanier var en av de finaste tuppar vi haft, med sina starka färger var han en riktig prydnad i trädgården. Våra äggkunder tyckte alltid han var så fin! Han var social och nyfiken av sig och var ofta runt omkring oss när vi var ute. Men en sån jädrans tyrann i hönshuset! Jag hade hört i några dagar att det  var mer kackel och ståhej i hönshuset än vanligt men när jag gick dit och tittade märkte jag inget särskilt. Men oftare och oftare när de var lösa i trädgården såg vi att han läxade upp hönsen, kanske lite väl mycket . Men, ja han var en ungtupp och lär sig väl. Men så en dag när min pappa var och hälsade och han och våra vuxna barn satt ute i trädgården och drack kaffe så börjar Juan jaga en av de äldre sussexhönorna. Hon lade sig ner och låg stilla men hon fick stryk i alla fall. Hon rusade iväg och flög upp på kaffebordet för att komma undan. Tuppen kom efter och gick runt bordet och skulle ha tag på hönan, pappa hytte med fingret, röt i åt tuppen att han ..svordomar.. skulle vara snäll mot hönsen. Och så hotade han med huggkubben. Juan brydde sig inte, utan flög upp på bordet han med, kaffet for ut över bordet och jakten gick vidare runt huset. Jag var inte hemma när det hände men fick höra historien när jag kom hem. Efter det blev mer rörigt i hönshuset, hönorna blev nästan flintskalliga för han slet ständigt av dem mer fjädrar. En kväll när jag satt  i hönshuset för att studera lite närmare vad som hände där, så såg jag hur tuppen gick runt på golvet runt matskålarna och jagar bort hönsen så fort de ville äta. Hönsen hoppade  från sittpinnarna och över till värpredena men så fort de hoppade ner på golvet blev de bortjagade. Då fick det räcka. Det blev Tack och hej till Juan.