Färgargården i Eringsboda
Ibland måste man bara ta det där klivet rakt ut och våga. Det kändes som jag gjorde det, när jag i maj anmälde mig till en skrivarkurs. Innan jag började blogga, har jag aldrig haft en tanke på att skriva. Det har inte varit ”min grej”. Men det visade sig att jag tycker att det är roligt.
Författaren Kim M Kimselius
Jag hittade en av Kims skrivarböcker, ”Att skriva med glädje”, när jag sökte på nätet. Boken köptes hem förra hösten. Jag gillade hennes sätt att berätta, så jag anmälde mig till en av hennes sommarkurser. För att jag inte skulle ångra mig, betalade jag snabbt in kursavgiften.
Kim har skrivit ett 40-tal böcker. Det är historiska äventyrsromaner som läses av alla åldrar och är otroligt uppskattade.
Kursen hölls i Eringsboda, fyra timmars körtid. Jag packade bilen, vinkade Hej till sambon och for iväg mot helgens äventyr.
Färgargården, huset där vi både skulle bo och kursen hållas, var ett gammalt hus. Golven lutade så mycket att jag ibland trampade i luften och var nära att tappa balansen. Sovrummen var små med tjocka bjälkar i det låga taket. Det gamla köket på övervåningen användes också som sovrum. Man fick knixa lite för att ta sig förbi sängen som stod precis bredvid vedspisen, för att komma till sängen längst in. Badrummen var nybyggda och fräscha. Ett perfekt hus att hålla skrivarkurs i.
Lite yoga mellan skrivövningarna. Här sitter jag med utsikt ned mot sjön.
Vi blev nio stycken kursdeltagare i olika åldrar och yrken, varav två var 13 år. Kim har satt åldersgränsen till 13 år, så nu fick de äntligen gå kursen. En av dem hade följt Kim sedan hon var nio år, så de var gamla bekanta. De sa att de hade trivts bra på kursen med oss äldre. Tack vare att vi inte hade behandlat eller pratat annorlunda med dem än vi gjorde mot varandra. Här var vi ju varken förälder eller lärare, vi var alla kursdeltagare.
För mig som i vanliga fall bara skriver om odling, blommor, höns, ja mest bara ulligt och gulligt, så var helgen annorlunda. Temat var deckare/ thriller. Nu skulle jag tänka ut ett sätt att ta död på någon..
Kims kurs var fantastiskt bra. Hon ger allt för att de som går hennes kurser ska få ut det de vill och behöver av kursen. Det spelar ingen roll vilken genre man skriver i, kursen passar alla. Vi var många som skrev upp oss för nästa års fortsättningskurs. Det är det många som gör, så två av hennes tre kurser nästa år är redan fullbokade. Det säger en hel del om hur bra de är.
Margit och Kim
På fredagskvällen knackade det på dörren och utanför stod en kvinna med en stor blåbärspaj i famnen. ”Varsågoda, en paj till er, hoppas ni gillar paj”. Alla i byn var så glada åt Kim och hennes kurser. I och med kurserna så drog det lite mer folk till Eringsboda. ”Klart vi gör vad vi kan” sa kvinnan. ”Allt för byn!”. Kim berättade att förra helgen hade de fått kladdkaka av samma kvinna. Helgen innan hade det legat lite ölburkar runt huset. Med en gång kom det folk och städade upp. Tidigt på morgonen såg vi folk från byn som gick ett varv runt huset för att se till så allt såg bra ut.
På lördagskvällen kom Margit och berättade historien om huset vi bodde i. Margit är 80-årig kvinna med stark röst, hon styrketränar för att hålla sig i form och forskar om byns historia. Hennes minne var det inget fel på, hon rabblade årtal så det stod härliga till. Hon berättade om kyrkan, så kom hon plötsligt på; ja men jag visar er istället! ”Jag hämtar er i morgon” ”Men inte behöver du” började vi. ”Vad ska jag göra då? Gå runt och inte bry mig om andra? Nej, såklart följer jag med er och visar kyrkan.” Söndag kl. 12.30 kom hon och vi fick en fantastiskt rundtur.
Efter middagen på lördagskvällen läste Kim lite ur våra alster som vi skrivit sedan tidigare och vi fick feedback på dem. Nervöst men väldigt nyttigt och givande.
Jag är så nöjd med helgen och glad över att jag åkte. Jag fick nya trevliga bekantskaper och vi har ett spännande samarbete tillsammans framöver.
/ Gunnel
ivartland 