ivartland

I förrgår var sussexhönan tvärilsk på mig. Hon började för lite drygt en vecka sedan att ”skrocka” en del kallar det för att de är ”sura”. Hönor som vill ruva har lite olika benämningar beroende på var i landet man bor.
Hönorna letar upp ett bra ställe för att gömma sina ägg, efter någon dryg vecka så slutar de värpa och lägger sig på sina ägg för att ruva. De burrar upp sina fjädrar och brukar låta på ett speciellt sätt, ett mer kluckande ljud än de har annars. Och så börjar de vakta sitt lilla revir de skapat.
Nu hade hon lagt sig i ett värprede och eftersom jag tänkt att hon skulle få kläcka fram några kycklingar så var det ingen bra plats. Jag ville ha henne på golvet i ett hörn av hönshuset, så att kycklingarna ska kunna röra sig säkert runtomkring henne. Kompostgaller sattes upp, jag bäddade fint och lyfte dit henne under stora protester från henne. Ett kompostgaller fick bli tak också. Hon kacklade och hackade efter mig. Men jag tänkte att hon lugnar nog ned sig snart och lämnade henne ifred.

En stund senare hördes att kraftig brak inifrån hönshuset, när jag kom dit låg hon så nöjt i sitt värprede igen. Jag flyttade tillbaka henne igen och band fast alla galler riktigt ordentligt den här gången. Jag hörde att hon försökte ta sig ut flera gånger men den här gången vann jag.
Morgonen därpå låg hon i hörnet, djupt nedsjunken i halmen och såg ut att tycka att det nog var rätt ok i alla fall. I går lade jag dit 11 st ägg under henne, så får vi se om hon klarar av att ligga hela tiden.
Jag undrar vad man tänker på, när man ligger där blickstilla och bara går upp för att äta och uträtta sina behov sådär varannan dag ungefär och ska ligga så i 21 dagar?