ivartland

Efter en liten semester ifrån bloggandet så är hjärnan på topp igen. Jag har ju utmattningssyndrom som en följeslagare sedan en tid tillbaka och ibland måste jag välja mellan vad jag orkar och kan hinna med. Men det är en bekantskap som jag har för avsikt att göra mig av med.

Odlingsåret har ju i år varit en utmaning, mycket har inte vuxit bra, om det nu alls grott. Riktigt trist men man får istället se det som lärdomar och se till att jobba på olika sätt för att klara av kalla blöta vårar. Kanske kommer det flera sådana i framtiden med tanke på de klimatförändringar vi börjat se resultaten av?
Men något som vuxit bra är kalkonerna!

Kalkonerna är i början på augusti 4 månader och tuppen väger nu dryga 10 kg! Nu går tuppen ofta runt uppblåst med fjädrarna utspärrade och låter så där konstigt som kalkontuppar gör, när han hör olika ljud. En lastbil som åker förbi kan få igång honom, någon som pratar eller de andra tupparna som gal. Så på mornarna har vi en kör av tupparna som tävlar i att gala och så kalkonen med sina ljud.

Tuppen Juan, av rasen Spanier är en social herre. Han kommer springandes när vi närmar oss hagen och pratar och kacklar en massa och vill gärna vara nära.

Hönan är däremot inte alls så sällskaplig av sig. Hon har något fel i skelettet, så hon har en som en puckel på ryggen men hon ser inte ut att ha ont av det, rör sig obehindrat och är frisk så hon får såklart vara kvar .

Gunnel