ivartland

Sussextuppen Herkules som jag fick i december blev en kort historia.

Jag märkte ganska snart att han var lite väl närgången och stöddig mot mig inne i hönshuset men hoppades att det inte skulle bli mer än så.
Men i början på mars flög han på sonen flera gånger och då bestämde jag snabbt att tuppen inte kunde vara kvar.
En ilsken tupp kan ju vara rent farlig. Sussextuppar blir ju så stora och med de 4-5 cm långa sporrar de har kan det gå illa, speciellt för barnbarnet som så ofta är här. Sussexrasen är i vanliga fall mycket lugna men undantag finns ju alltid. Vår tidigare sussextupp med det välklingande namnet Herr Tupp, hade alltid respekt för oss och med sina 4,5 kg var vi tacksamma för att han var så lugn.
Jag kontaktade damen jag fått tuppen av, för att höra om ville ha tillbaka honom. Hon själv sålde ju flera tuppar, då jag fick Herkules, för att de hade börjat slåss med varandra. Och det är ju inte lätt att få någon annan att ta emot en tupp som man vet redan innan att den är ilsk av sig, så hon tackade nej. Det blev ett snabbt möte med huggkubben helt enkelt.
Men han hann göra lite nytta, de sussexkycklingar vi har nu, är efter honom.

Ha det bra!