ivartland

Efter några år utan både höns och odling, pga. lite omständigheter så har familjen börjat prata om att ha höns igen. Höns är väldigt trevliga att ha, och roliga, för de kan vara väldigt påhittiga i sitt sökande på mask o annat gott och så egna ägg! Och gratis väckarklocka. Nackdelen är att det inte går att ställa den väckarklockan, utan den, tuppen, går igång på solen. Sist vi hade höns och tupp så byggde Janne ett så fint litet hus till dem, sågade ut ett litet hjärta som ventilation. Där lyste solen rakt in på Tuppen, som lyckades få ut huvud och gol som en galning. Klockan 2 på morgonen så var vi inte så entusiastiska över detta. Många hot om Coq au vin , tills vi ställde för en planka för, så det skuggade (luft kom in från flera håll.). De kvällar vi kom ihåg det.. Nu behöver man ju inte ha tupp, hönorna klarar sig bra endå. Men de har sin charm och de skyddar hönorna. Och vill man ha kycklingar så måste Herr Tupp vara med. Vi hade våra lösgående på tomten till viss del. Vi bor precis vid skogen så räven kommer förbi ibland och höken tog några. Vi visslade på ett speciellt sätt varje gång vi gav dem mat så till slut kom alla springandes när vi visslade. Väldigt roligt att ha sån pli på sin hönsflock.

Med ägg från egna höns och jordgubbar från eget land smakar tårtan ännu godare!

Rasen vi hade då heter Gul Orpington, en ganska stor höna. Bra som äggläggare och för kött. Rasen är ruv-villig, d.v.s. hönorna ruvar gärna sina ägg så det blir kycklingar. De höns som finns på hönserier är framavlade för att bara lägga ägg, så de ruvar aldrig.

Gunnel och Karoline